fredag 28 augusti 2009

How I met Maria (Ferm)!

Första gången jag träffade Maria Ferm råkar faktiskt sammanfalla med mitt hittills bästa minne från min tid som grön ungdom. RÅM-08. 2008 års årgång av Grön Ungdoms Riksårsmöte var mitt första GU-arrangemang, det första jag åkte iväg på. Det var också det som tände gnistan för mitt engagemang inom partipolitiken på riktigt, även om jag också innan varit medlem och gått på en del möten hemma i Härnösand. RÅM-08 var alldeles, alldeles fantastiskt för min del, och troligtvis även för Maria som då valdes till språkrör och tillsammans med Jakop Dalunde efterträdde Ellinor Scheffer och Alexander Chamberland.

Jag mötte alltså Maria i ett kapprum utanför möteslokalen i Örebro, där årsmötet gick av stapeln. Jag, som relativt ny och ganska nervös medlem, tyckte att det var SJUKT COOLT när jag upptäckte att jag stod i ett rum där BÅDE Maria Ferm och dåvarande språkröret Ellinor Scheffer stod. När jag sedan också fick prata med dem var min hänförelse total. Och inte nog med att dessa två ASCOOLA personer pratade med helt obetydliga mig, de var dessutom båda riktigt trevliga och roliga. Maria pratade jättegrov (tyckte iaf jag som norrlänning) skånska. Antingen har jag blivit bättre på att fatta dialekten, eller så pratar hon mindre skånska nu, eller kanske båda, jag tycker i alla fall att det är betydligt enklare att första Maria nu för tiden.

Senare under mötet var jag en av alla dem som gav min röst åt att ge Maria platsen som språkrör för världens bästa ungdomsförbund. En röst jag då inte hade en aning om hur väl placerad den var. Jakop Dalunde och Maria Ferm valdes till förbundets nya röst utåt, mot media och samhälle. Det kan inte en enda medlem ångrat. Sedan dess har Maria med fantastisk glöd varit en av dem som tagit vårt förbund till nya, oanade höjder. Jag har sedan det första mötet hunnit träffa Maria åtskilliga gånger i olika sammanhang. På läger, på föreläsningar, och det senaste året, sedan mitt andra riksårsmöte, också på styrelsemöten, då jag haft äran att sitta i förbundsstyrelsen för Grön Ungdom (Maria råkar också vara den som fick mig att våga kandidera dit). Jag har hört Maria hålla inspirerande tal, läst hennes nyhetsbrev, debattartiklar, och inte minst läst hennes fantastiska blogg. När en träffar Maria slås en alltid av hur otroligt brinnande och genuint hennes engagemang måste vara, för hur sjutton skulle hon annars få energin för att göra allt det hon gör?! Det är inte få gånger som jag undrat hur många timmar hennes dygn egentligen har. Tänk hur bra världen sett ut om vi haft fler ledare som Maria!

Maria är verkligen en fantastisk person, som med massor av energi, humor och värme inspirerar mig som få andra gör. Som språkrör är hon otrolig, får alltid saker gjorda och kommer hela tiden på en massa bra grejer att göra i sitt språkrörsskap. Jag ser med stor förväntan och glädje fram emot den dag hon blir vald som språkrör för De Gröna. Sist ut som gratulationsbloggare idag vill jag önska dig ett bra kommande år och ett stort grattis på födelsedagen, kära Maria! Det är en stor glädje och ära att få känna dig! :)



Hitta övriga 23 "How-I-met-Maria-bloggare" här på Anders (vars fantastiska idé detta med ett Maria-24-dygn var) blogg.


lördag 15 augusti 2009

Baffin Babes are back :)

Mina coola grannar, Vera och Emma Simonsson, som jag tidigare skrev om här, är återigen hemma igen, efter den 80 dagar och 120 mil långa skidturen på den arktiska ön Baffin Island. Här kan du se ett Mittnytt-klipp om deras tripp.



Så här kul har de tydligen haft det!

Är så väldigt imponerad över dem och väntar nu med spänning på att filmen ska komma! :)

fredag 7 augusti 2009

Dags att visa solidaritet!

Idag tar endast 98 (!) av Sveriges 290 kommuner, alltså endast en tredjedel, emot ensamkommande flyktingbarn. På DN Debatt skriver Dan Eliasson, generaldirektör på Migrationsverket, Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Svenska Rädda Barnen samt Fredrik Malmberg barnombudsman att fler kommuner måste ta sitt ansvar för dessa barn.

För närvarande sitter 250 ensamkommande asylsökande barn fast i tillfälliga boenden i Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att få ett hem i andra kommuner under asylprocessen. Många av dem blir kvar i månader i ankomstkommunerna utan ordentlig skolgång och vuxenstöd. Detta är ovärdigt och inhumant, och skälet är att endast 98 av Sveriges 290 kommuner vill ta emot ensamkommande barn. Fler kommuner måste nu ta sitt ansvar.

Att det är inhumant att låta ensamkommande barn få vänta i månader på ett hem kan jag inte annat än hålla med artikelförfattarna till. Sverige, som ändå var ett av de första länderna att ratificiera barnkonventionen (den firar i år 20-årsjubileum i Sverige) har nyligen fått kritik av FN för att de ensamkommande flyktingbarnen inte tillräckligt snabbt får en god man utsedd, och när antalet flyende barn ökar pga. krig, miljökatastrofer, förföljelse, är det av största vikt att mottagandet i Sverige löper smärtfritt för barnen som många gånger förlorat hela sin familj och genomlidit fruktansvärda händelser.

Tar din kommun sitt solidariska, medmänskliga ansvar? Kolla här. Om inte, gör som Grön Ungdoms ena språkrör, Maria Ferm, skriv ett brev till kommunen. Så här skriver hon i ett brev till ordföranden i hennes kommunstyrelse Vellinge, som är en av de kommuner som valt att inte ta emot några flyktingar alls till kommunen, trots att de är en av Sveriges rikaste kommuner.

I min kommun, Härnösand, tar vi årligen emot 80 flyktingar, en del av dem barn eller ungdomar. Det är jag väldigt glad över. Vi har ett gruppboende, Semret, där dessa barn och ungdomar får bo tills de fyllt 18. Här berättar Hibo Abdulai (mp), i ett klipp från Mittnytt, om hur det var för henne att komma till Semret. Även Eva Goës (mp) pratar om situationen i Sverige och i Västernorrland, där bara 5 av 9 kommuner tar emot flyktingbarn.

Sundsvalls Tidning, skriver om saken här.