torsdag 21 oktober 2010

Sverigedemokraternas svar på tal...

... på mitt mail angående migration, det svenska samhället och deras politik på området, blev att "...vi känner inte heller att vi behöver försvara vår politik eftersom du knappast är en person som skulle tänkas kunna rösta på oss". Jag mailade alltså Jimmie Åkesson, för drygt två veckor sen, och fick det svaret i förrgår. Det mail jag skrev kan du läsa här.

Så kan en också bemöta frågor och kritik.

Här finns en mycket träffande krönika om utvecklingen inom Sveriges och Europas migrationspolitik, skriven av Per Svensson.

För övrigt så har Bodil Ceballos, Ulf Holm, Maria Ferm och Gunvor G Ericson, alla miljöpartistiska riksdagsledamöter, skrivet en motion om ensamkommande barns rättigheter. Det skulle verkligen förbättra de barnens situation otroligt mycket om motionen röstas igenom. Läs den!

Mail till Jimmie Åkesson...

Hej,

Eftersom ni Sverigedemokrater är så måna om att bli bemötta som ”vanliga” politiker och nu också, till min stora sorg och besvikelse, lyckats bli invalda i riksdagen, tänkte jag nu som väljare, miljöpartistisk politiker, student och svensk, försöka vända mig till dig med några ärliga frågor som jag hoppas få svar på.

Jag är otroligt ledsen över hur svenska folket kunde välja in ett parti som ditt i riksdagen, trots att det var väntat. Men jag är minst lika besviken och arg på alla de etablerade politiker och partier som låtit det ske, utan att ta någon debatt med er, utan att visa väljarna hur fel ni har. Såväl sossar som moderater, liberaler, socialister och även mitt eget parti Miljöpartiet, har låtit samhällsutvecklingen pågå. Jag respekterar väljarnas val. Jag tar avstånd från det våld ni fått utstå, samt tycker att det var otroligt dumt att inte låta er föra fram det ni står för, eftersom det lett till den offerroll ni fått. Denna har med största sannolikhet lett till det stora väljarstöd ni nu fick, trots att många av era väljare enligt undersökningar egentligen inte bryr sig så jättemycket om er hjärtefråga invandringsfrågan, utan mest känner sig osedda av övriga partier.

Jag är 19 år gammal, och fick i år, för första gången rösta i ett demokratisk val, något som kändes otroligt stort för mig. Jag är glad och framför allt, otroligt lyckligt lottad, som haft turen att födas i Sverige där den möjligheten getts mig. Jag har varit politiskt aktiv inom Miljöpartiet och den gröna rörelsen sedan jag var 15 år, och också inom 5 i 12-rörelsen sedan jag insett hur diskriminering och rasism begränsar livet för tusentals människor som lever i Sverige. Fina, demokratiska och (o-)jämlika Sverige.

Jag har alltid brunnit för alla människors lika värde och rätt i samhället, och världen. Sverige har, historiskt sett, haft en väldigt solidarisk och human migrationspolitik, något som i hög grad lett till att bygga det Sverige vi har idag. Tyvärr har vi, bl.a. sedan Ny Demokrati kom in i riksdagen, alltmer börjat driva en restriktiv och skuldbeläggande politik på området, där invandrade förväntas vara (och därmed ibland också blir, du vet, den självuppfyllande profetsian...) en börda för samhället. Olika regler, så som barnbidrag (flerbarnstillägg/-avdrag), och olika förutsättningar på arbets- och bostadsmarknaden, gör livet så mycket hårdare för invandrade än för infödda svenskar. Detta bidrar så klart till utanförskap, segregation från samhället och ibland konflikter . Inte nog med att merparten av dem som kommer hit tvingats utstå väldigt tuffa saker i sina hemländer, oavsett om det handlar om krig eller förföljelse, eller naturkatastrofer eller fattigdom/svält (som ju idag inte legitimerar landsflykt), så tvingas människor som lyckas ta sig hit (vilket ju knappast är lätt idag, med Frontex som beskjuter eller förhindrar flertalet av de båtar som försöker söka sig till EU att ens nå kusterna) utstå ifrågasättande och skuldbeläggande, som att de ”bara kommit hit för att utnyttja våra system eller ta del av våra pengar”.

Så första frågan, Jimmie: Är det fel att försöka få ett bättre liv, att sträva efter att ens barn eller släktingar får leva eller växa upp i en dräglig tillvaro? Många människor från Sverige emigrerade och sökte lyckan i Amerika under 1850-talet, då Sverige var fattigt och hade missförhållanden i resurser. Var det fel? Och tänker du någonsin på alla de människor, barn, kvinnor och män, som den politik du står för drabbar?

Jag har läst hela ert invandringspolitiska program (samt en del andra av era program och manifest) från pärm till pärm, och jag tycker att det bara utstrålar protektionism, egoism, och en otroligt utvecklingsfientlig inställning till Sverige, världen och människorna i den. Jag funderar över hur det kunnat gå så långt att ni känner att ni måste trycka ner en grupp utsatta individer, för att själva känna er trygga. Att ni måste polarisera grupper mot varandra, skapa motsättningar som inte alls behövt finnas. Jag funderar också över hur den verklighet ni upplevt kan se så vitt skild ut från den verklighet jag levt mitt liv i – är det samma land, samma värld ni beskriver i era texter? I min verklighet finns ett Sverige fullt av diskriminering och orättvisor, av okunskap och fördomar. Ett Sverige med stora ekonomiska klyftor, med bostadsbrist och –segregering. Ett Sverige fyllt av utanförskap, bland så väl invandrade och infödda.

Vad har du upplevt som gör att du tror dig kunna döma en hel grupp människor, som har precis lika olika individer som vi svenskar, som du och jag? Och hur tror du att världens alla människor ska, som vi, kunna få sina mänskliga rättigheter uppfyllda om alla länder resonerar som du och ditt parti att vi mest rättvist hjälper människor genom att ”sätta in hjälpen i krisområdenas närhet”?

Vi lever dessvärre i en ojämlik värld med helt olika förutsättningar beroende på vart du föds, där vi har ett stort historiskt ansvar p.g.a. bland annat kolonialism och resursutsugning. Som det ser ut nu kommer dessutom klimatförändringar att förhindra människor från att leva på stora områden i världen. Dessa klimatförändringar, är vi också till stor del, ansvariga för. Jag tror inte att någon människa vill fly. Alla vill väl leva där på platser en känner till och är trygg på. Men ibland är det tyvärr inte ens hemland. Om inte så för att vi borde ta vårt ansvar, så kunde vi åtminstone visa solidaritet mot dem som inte haft förmånen att vara så lyckligt lottade som vi är.

Jag tror på människor, och vägrar att låta er, enligt min åsikt, kalla människosyn bli en del av min världsbild oavsett hur många beslutande församlingar ni väljs in i. Jag tror att människor kan, och vill, bidra till samhället, om hon bara ges möjligheten. Det tycker jag inte att det Sverige ni eftersträvar gör, alls. Du är väl medveten om vilka som till mycket stor del gör det jobb som vi svenskar helst inte gör, vilka det är som tar hand om våra äldre och städar våra sjukhus? Du vet väl vilken grupp människor som bidrar till att det startar nya företag, nya restauranger och affärer? Som bidrar till att Sverige utvecklas. Siffrorna var inte en svensk uppfinnig, och inte heller var julgranen eller midsommar- eller luciafirandet ursprungligen svenskt. Eller köttbullarna.

För mig kommer debatten om migration aldrig kunna reduceras till att handla om siffror och statistik över vad en invandrad eller svensk person kostar samhället. Det är rätt irrelevant, och på det sättet skulle ingen vettig politiker resonera om det handlade om exempelvis sjukvård för en diabetessjuk, eller skolgång för ett barn. Jag har själv ett medfött handikapp som krävt specialistvård i Frankrike för 180 000kr, som landstinget Västernorrland utan någon diskussion stod för. Just nu studerar jag på folkhögskola och får både studiebidrag och inackorderingstilägg. Hittills har jag i mitt liv jobbat (och enligt er syn alltså bidragit till samhället?) kanske sammanlagt tre månader och annars levt på samhällets pengar. Så enkelt är det. Människor kostar och bidrar till samhället olika mycket i olika perioder av livet. För mig handlar det om något så enkelt som vilken människosyn en har, och om vårt förbannade ansvar att visa medkänsla och solidaritet med människor, oavsett härkomst.

Jimmie Åkesson - Låt inte Sverige bli det som Frankrike, Italien och Belgien blivit! Var human, även mot dem som inte råkar ha fötts inom Europa. Vi har råd att bry oss om fler än dem inom våra nationsgränser, och jag är övertygad om att det är något såväl vårt samhälle som våra medborgare tjänar på.

Hälsningar,

Linn Olauson