fredag 11 maj 2012





 Nu på lördag kommer Tribunal12 att hållas på Kulturhuset i Stockholm! Där och då, kommer Europa att åtalas för att bryta mot flyktingar och migranters mänskliga rättigheter. Har du möjlighet, gå/åk dit! Själv kommer jag tyvärr att vara tvungen att vara kvar på skolan i Vindeln, där vi dock liksom på många andra håll i (och till och med utanför) landet kommer att visa den direktsända rättegången. Jag blir kvar på skolan eftersom min skola, Vindelns folkhögskola, har öppet hus, och eftersom vi på min kurs, Expo-akademin inte hade något annat att visa så fixar vi visning där också. Och vad kan stämma bättre för oss som läser antirasistiskt projektledarskap, än att visa på Sveriges, och Europas fruktansvärda rasistiska brott mot mänskliga rättigheter. Sverige är ju dessvärre det land som anklagat flest gånger för brott mot FN:s tortyr-konvention, som vi har ratificierat. Vi i Sverige, (och generellt i västvärlden) brukar vara rätt duktiga på att tala om hur andra, "mindre utvecklade" länder ska bättra sig vad gäller mänskliga rättigheter, men mindre bra på att granska oss själva med lite självkritik.

Jag hoppas verkligen att det här evenemanget kan få människor och media att vakna upp och få lite insikter om hur världen ser ut och vilken otrolig tursamhet vi har som råkar ha fötts just här.

På tal om Mänskliga rättigheter och så, har jag nu, äntligen börjat kika efter en lägenhet som jag kan flytta till när jag i höst återvänder till allra finaste Malmö och min 3-åriga utbildning Mänskliga rättigheter. För att få tag i en lägenhet, vilket är otroligt svårt i de flesta större städer i Sverige idag, har jag fått  hjälp av Pontus Westerberg Ekerljungs smarta tjänst http://www.forstahandskontraktet.se/. Denna tjänst finns i Stockholm, Malmö och Göteborg och jag tror att det kommer att gå finfint att få tag i någonstans att bo. Jag har längtat så grymt mycket efter att äntligen få återvända till Malmö och min utbildning igen, så det känns superfint att vara på gång igen! Äsch, att bli påkörd av en buss är inte sånt jag tänker låta hindra mig från att rädda världen! Det är sånt jag repar mig ifrån. Med väldigt mycket stöd och hjälp från såväl vänner, familj, som det (både hemska och fantastiska) svenska samhället. Det har varit en smärtsam och lång väg tillbaka, men till Malmö och falafel-rullarna ska jag banne mig tillbaka! Det har jag vetat från dag ett efterutskrivningen från den jäkla sjukan, (som jag hoppas slippa återvända till fram till i alla fall pensionsålder, det är min målsättning!) 

 Så där pigg och kry såg jag ut efter att ha vaknat efter ett antal veckor i respirator och utan vanlig mat. All smärta den perioden har verkligen fått mig att inse lyckan i att leva frisk och kry, och med tillgång till såväl sjukvård och stöd, som hjälp och skola. Tusen tack till alla ni som stöttade mig under och efter min sjuktid! Det har verkligen behövts!