Almedalen 2010 ur ett antirasistiskt perspektiv

Min Almedalsvecka var i år lite annorlunda mot de två förra. I år var jag där för att "jobba". Jag var under årets Almedalsvecka anställd av 5 i 12-rörelsen för att representera, knyta kontakter och fortbilda inom det migrationspolitiska området. Jag vill knappt säga att det var ett jobb, för jag hade en väldigt stor frihet, och gjorde i princip samma saker som jag skulle ha gjort ändå.

Skillnaden var att jag i år hade lättare att välja vilka olika aktiviteter jag skulle gå på, eftersom jag hade ett klart mål för att vara där. Jag besökte bland annat utfrågning av vår migrationsminster Tobias Billström, men tyckte att jag fick ungefär lika många klargörande svar från honom som när jag fick möjlighet att äta lunch med honom vid hans besök i Härnösand. Det vill säga inga som jag blev nöjd med. "Nej, utvecklingen inom svensk (och europeisk) migrationspolitik går inte i en mer restriktiv riktning, utan snarare tvärtom. Med en harmoniserad asylpolitik kan vi också exportera den svenska modellen till länder där asylpolitiken är hårdare." (eller varför inte importera den franska, belgiska, eller kanske danska politiken på området?). Och "nej, Sverigedemokraternas framåtmarsch har inte påverkat den asylpolitik som den svenska regeringen fört". Och slutligen "ska Sverige ha en solidarisk, inte human, men reglerad migrationspolitik, som vi har nu". Right, minister Billström, vi tycker inte så mycket lika...

Jag demonstrerade också, tillsammans med många andra gröna ungdomar, mot Sverigedemokraternas torgmöte, och vände dem ryggarna med våra snygga "Möjligheter inte murar"-tröjor (som under veckan vann andrapris i "snyggast t-shirt-tävling).

Jag gjorde reklam och delade ut flygblad för 5 i 12-rörelsens, CMR, UMR och Agera-projektets happenings under onsdagen ansiksmålad som bilden nedan, vilket väckte ganska mycket uppmärksamhet, samt även misstänksamhet ("Var vi från SD?"). Tanken med denna lilla aktion var att visa att du som svensk kan se ut precis hur som helst, och att det inte är din hudfärg som avgör din nationalitet.

Jag var på författarkväll med Gellert Tamas, och hörde honom berätta om sin bok "De apatiska" som jag nu läst, och jag är fruktansvärt upprörd över hur den förra regeringen (som hade mp såväl som v som stödparti, jag vet, om än inte i den frågan) agerade inom asylpolitiken i allmänhet och i fråga om de apatiska barnen i synnerhet. Jag må vara naiv, men att människor med sådan makt missbrukar den så grovt chockerar mig djupt, och får mig att må illa.

På fredagen var jag på Grön Ungdoms seminarium "Vad är det största hotet mot en human asylpolitik?" med Alexander Bangtsson från Expo, Ola Karlman från Ungdom mot rasism och Maria Ferm från Grön Ungdom som diskuterade situationen och utvecklingen inom svensk migrationspolitik, samt alternativa vägar att gå. Mycket bra!

Jag lyssnade på alla partiledartalen, den enda som nämnde frågan om migration och problem med rasism var Mona Sahlin, vars tal jag tyckte var ett riktigt starkt statsministerkandidattal. Jag gillade (så klart) också både Peter Eriksson och Maria Wetterstrands tal skarpt. Flera rödgröna konstaterade att samtliga partiledartal mest verkade kretsa kring rödgrön politik, och desto mindre om "blåa visioner och planer" för nästa mandatperiod.

Utöver att "jobba" var jag också på en del annat, bland annat DJ-battle mellan Alliansen och de Rödgröna, där vårt lag leddes av ingen mindre än Gustav Fridolin (och gissa vilka som vann?;), "Mys med 6 (timmars arbetsdag)" med de tre SCH:na (Schyman, Schlyter, Schlaug), Grön Picknick, utmärkt arrangerat av Mikaela Persson (som för övrigt ordnade hela veckan för dem som reste dit med GU riks:) och rödgrön fest. Allt som allt en störtskön, stekande het, intensiv, intressant och lärorik Almedalsvecka anno 2010. Och för att citera en viss Bergman: "This is the year it all will happen!".

Har också funderat mycket på, efter F!:s pengabränning, varför folk blir så mycket mer upprörda över att elda upp pengar, än att lägga samma summor på "helt onödiga saker" som löneskillnader, kampanjer som inte gör någon reell skillnad, eller skattesänkningar för människor som redan har allt de behöver och mycket mer därtill. Självklart förstår jag om människor blir provocerade, men jag hoppas verkligen att det får människor att tänka ett steg till, och faktiskt börja fundera över vilka fruktansvärda ekonomiska orättvisor vi har idag, i Sverige och i världen. Go F!, ni är coolast.

Nu åker jag snart iväg för att volontära på Pride, som jag hoppas blir grymt kul! :)