Fyller idag rösträtt, wehoo, äntligen! Jag har nu möjlighet att fullt ut delta i allt påverkansarbete jag vill. Och tack till Lilla Baletten för den fina texten i tidningen idag! ;)

Idag börjar valrörelsen...

...med öppnandet av den rödgröna bloggen. Det är nu ett år kvar till valet och imorgon bjuder de rödgröna samarbetspartierna in till fest i Kungsträdgården i Stockholm, med artister som bl.a. Kevin Borg, Stefan Sundström, Bo Kaspers Orkester... Befinner du dig i Stockholm, titta förbi! Klockan 12.00 börjar programmet på scen. Nu är det valpepp till tusen, med ett år kvar är vi otroligt peppade på att gå ut och göra ett fantastiskt valår, för att sedan äntligen kunna möta framtiden!

(titel modererad efter kommentar från Christian - det är inte valet som börjar, utan VALRÖRELSEN, rätt ska vara rätt!)

"Regeringen struntar i klimatet"

Igår beslutade regeringen Reinfeldt att avsätta 27,5 miljarder kronor på Förbifart Stockholm, en motorvägstunnel på 21 km. Projektet har kritiserats från många håll, Naturvårdsverket menar att projektet kommer att leda till "kraftigt ökade koldioxidutsläpp" och "inte är förenligt med miljöbalken" och Naturskyddsföreningen skriver att vägen "inte kommer att minska trängselproblematiken". "Detta är en av de största felprioriteringarna i svensk infrastrukturpolitik idag" menar Karin Svensson Smith, miljöpartiets ledamot i riksdagens trafikutskott.

Miljöpartiet listar de 5 viktigaste anledningarna till varför satsningar på en sådan väg är omodernt tänkt och otroligt dum prioriterat idag när vi istället är i akut behov av omställningar till ett grönt och långsiktigt hållbart samhälle. De pengar regeringen nu lägger på motorvägen kommer att leda till ökad biltrafik, och inte främst då förbipasserande sådan, utan främst av boende i Stockholm. Projektet beräknas höja Stockholms läns koldioxiodutsläpp med 80 %. Förutsättningarna för att öka kollektivtrafikåkandet är i området Sveriges bästa, och här väljer regeringen istället att satsa pengar på att stimulera ökat bilåkande. Pengarna borde istället satsas på kollektivtrafiken, menar De Gröna.

"Den politiker som vill ta ett seriöst ansvar för framtidens klimatpåverkan kan inte fortsätta bygga motorvägar i storstadsområdena", säger Maria Wetterstrand, språkrör för Miljöpartiet.

Här finns Grön Ungdoms pressmeddelande om hur Alliansregeringens klimatpolitik går tvärtemot uttalade ambitioner om att vara föregångsland vad gäller klimatpolitik. Regeringens tal om att Sverige är ledande i klimatfrågan är pinsam, särskilt nu under EU-ordförandeskapet, då det verkligen borde vara aktuellt att ta frågan på allvar.

Fler: Christian Valtersson 1, Christian Valtersson 2, Jakop Dalunde, Maria Ferm, Tomas Eriksson, Jakob Lundgren 1, och Jakob Lundgren 2

How I met Maria (Ferm)!

Första gången jag träffade Maria Ferm råkar faktiskt sammanfalla med mitt hittills bästa minne från min tid som grön ungdom. RÅM-08. 2008 års årgång av Grön Ungdoms Riksårsmöte var mitt första GU-arrangemang, det första jag åkte iväg på. Det var också det som tände gnistan för mitt engagemang inom partipolitiken på riktigt, även om jag också innan varit medlem och gått på en del möten hemma i Härnösand. RÅM-08 var alldeles, alldeles fantastiskt för min del, och troligtvis även för Maria som då valdes till språkrör och tillsammans med Jakop Dalunde efterträdde Ellinor Scheffer och Alexander Chamberland.

Jag mötte alltså Maria i ett kapprum utanför möteslokalen i Örebro, där årsmötet gick av stapeln. Jag, som relativt ny och ganska nervös medlem, tyckte att det var SJUKT COOLT när jag upptäckte att jag stod i ett rum där BÅDE Maria Ferm och dåvarande språkröret Ellinor Scheffer stod. När jag sedan också fick prata med dem var min hänförelse total. Och inte nog med att dessa två ASCOOLA personer pratade med helt obetydliga mig, de var dessutom båda riktigt trevliga och roliga. Maria pratade jättegrov (tyckte iaf jag som norrlänning) skånska. Antingen har jag blivit bättre på att fatta dialekten, eller så pratar hon mindre skånska nu, eller kanske båda, jag tycker i alla fall att det är betydligt enklare att första Maria nu för tiden.

Senare under mötet var jag en av alla dem som gav min röst åt att ge Maria platsen som språkrör för världens bästa ungdomsförbund. En röst jag då inte hade en aning om hur väl placerad den var. Jakop Dalunde och Maria Ferm valdes till förbundets nya röst utåt, mot media och samhälle. Det kan inte en enda medlem ångrat. Sedan dess har Maria med fantastisk glöd varit en av dem som tagit vårt förbund till nya, oanade höjder. Jag har sedan det första mötet hunnit träffa Maria åtskilliga gånger i olika sammanhang. På läger, på föreläsningar, och det senaste året, sedan mitt andra riksårsmöte, också på styrelsemöten, då jag haft äran att sitta i förbundsstyrelsen för Grön Ungdom (Maria råkar också vara den som fick mig att våga kandidera dit). Jag har hört Maria hålla inspirerande tal, läst hennes nyhetsbrev, debattartiklar, och inte minst läst hennes fantastiska blogg. När en träffar Maria slås en alltid av hur otroligt brinnande och genuint hennes engagemang måste vara, för hur sjutton skulle hon annars få energin för att göra allt det hon gör?! Det är inte få gånger som jag undrat hur många timmar hennes dygn egentligen har. Tänk hur bra världen sett ut om vi haft fler ledare som Maria!

Maria är verkligen en fantastisk person, som med massor av energi, humor och värme inspirerar mig som få andra gör. Som språkrör är hon otrolig, får alltid saker gjorda och kommer hela tiden på en massa bra grejer att göra i sitt språkrörsskap. Jag ser med stor förväntan och glädje fram emot den dag hon blir vald som språkrör för De Gröna. Sist ut som gratulationsbloggare idag vill jag önska dig ett bra kommande år och ett stort grattis på födelsedagen, kära Maria! Det är en stor glädje och ära att få känna dig! :)

Hitta övriga 23 "How-I-met-Maria-bloggare" här på Anders (vars fantastiska idé detta med ett Maria-24-dygn var) blogg.

Baffin Babes are back :)

Mina coola grannar, Vera och Emma Simonsson, som jag tidigare skrev om här, är återigen hemma igen, efter den 80 dagar och 120 mil långa skidturen på den arktiska ön Baffin Island. Här kan du se ett Mittnytt-klipp om deras tripp.



Så här kul har de tydligen haft det!

Är så väldigt imponerad över dem och väntar nu med spänning på att filmen ska komma! :)

Dags att visa solidaritet!

Idag tar endast 98 (!) av Sveriges 290 kommuner, alltså endast en tredjedel, emot ensamkommande flyktingbarn. På DN Debatt skriver Dan Eliasson, generaldirektör på Migrationsverket, Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Svenska Rädda Barnen samt Fredrik Malmberg barnombudsman att fler kommuner måste ta sitt ansvar för dessa barn.

För närvarande sitter 250 ensamkommande asylsökande barn fast i tillfälliga boenden i Malmö, Mölndal, Sigtuna och Solna i väntan på att få ett hem i andra kommuner under asylprocessen. Många av dem blir kvar i månader i ankomstkommunerna utan ordentlig skolgång och vuxenstöd. Detta är ovärdigt och inhumant, och skälet är att endast 98 av Sveriges 290 kommuner vill ta emot ensamkommande barn. Fler kommuner måste nu ta sitt ansvar.

Att det är inhumant att låta ensamkommande barn få vänta i månader på ett hem kan jag inte annat än hålla med artikelförfattarna till. Sverige, som ändå var ett av de första länderna att ratificiera barnkonventionen (den firar i år 20-årsjubileum i Sverige) har nyligen fått kritik av FN för att de ensamkommande flyktingbarnen inte tillräckligt snabbt får en god man utsedd, och när antalet flyende barn ökar pga. krig, miljökatastrofer, förföljelse, är det av största vikt att mottagandet i Sverige löper smärtfritt för barnen som många gånger förlorat hela sin familj och genomlidit fruktansvärda händelser.

Tar din kommun sitt solidariska, medmänskliga ansvar? Kolla här. Om inte, gör som Grön Ungdoms ena språkrör, Maria Ferm, skriv ett brev till kommunen. Så här skriver hon i ett brev till ordföranden i hennes kommunstyrelse Vellinge, som är en av de kommuner som valt att inte ta emot några flyktingar alls till kommunen, trots att de är en av Sveriges rikaste kommuner.

I min kommun, Härnösand, tar vi årligen emot 80 flyktingar, en del av dem barn eller ungdomar. Det är jag väldigt glad över. Vi har ett gruppboende, Semret, där dessa barn och ungdomar får bo tills de fyllt 18. Här berättar Hibo Abdulai (mp), i ett klipp från Mittnytt, om hur det var för henne att komma till Semret. Även Eva Goës (mp) pratar om situationen i Sverige och i Västernorrland, där bara 5 av 9 kommuner tar emot flyktingbarn.

Sundsvalls Tidning, skriver om saken här.

Reflektioner från PRIDE 2009

Min första upplevelse Min första upplevelse av Pride var samhörighetskänslan som uppstår festivalbesökarna emellan. Det är inte ofta när en råkar möta en främmande persons ögon på gatan som en tittar längre på varandra än på sin höjd ett par sekunder innan någon slår undan blicken. Den här veckan har dock varit lite annorlunda. På stan, på Pride house, i Pridepark eller -garden har jag mött människor med pride-armband och eller -dogtags, och det har funnits någon sorts samhörighetskänsla i det, lite "vi-tillsammans-i-världen-känsla". Många gånger har jag stannat till med blicken, hållit kvar personens blick och fått någon typ av respons, en nick eller ett leende. Tanken dyker upp, du är som jag, vi känner inte alls varandra, men har ändå något gemensamt. Fint på nåt vis :)

Jag var på flera intressanta seminarier, panelsamtal, och förståss, hörde massa bra musik, bl.a. Marit Bergman med årets låt, som går att höra här. Gillade också Miss Li:s uppträdande, hon är grym. Magnus Bétner ståuppade på invigningskvällen, Sandra Dahlén talade och Sanna Brådning var konferencier.

En intressant fråga som diskuterades under veckan var vad kommer nu hända med den svenska hbtq-rörelsen, när vi uppnått målet med (i alla fall nästan) likhet inför lagen för hbtq-personer? Idag får homosexuella gifta sig, adoptera, och enligt lag göra mycket av det som varit målet att kämpa för. Men ännu är det långt kvar till ett jämställt samhälle. Läs Maria Ferms nyhetsbrev om hur heteronormen påverkar, och många gånger inskränker våra liv (oavsett sexuell läggning), varje dag.

Jag tror att för att kunna fortsätta kampen för ett jämlikt samhälle fritt från exkluderande normer, behövs inom hbtq-rörelsen en förståelse för att många olika typer av aktivism är nödvändigt för att uppnå det målet. Både det parlamentariska arbetet och det aktivistiska arbetet krävs. Vi behöver visa solidaritet de olika grupperna emellan, bögarna som vill gifta sig och leva med volvo-villa-vovve, måste visa solidaritet med de grupper som inte vill det, och tvärtom. För transsexuella finns mycket kvar att göra, också vad gäller förändringar i lagen. En får idag inte själv fritt välja namn, utan måste välja efter det kön som står inskrivet i passet. Namnlagen måste moderniseras! Unga transpersoner tillåts inte genomföra könskorrigerande operationer eller byten av juridiskt kön innan de fyllt 18. Här finns en debattartikel i GP skriven av fem ungdomsförbundsorföranden (vårt språkrör Maria Ferm fanns med bland undertecknarna) som kritiserar socialminister Hägglund för dennes icke-agerande i frågor rörande unga transpersoner.

Jag tror också att hbtq-rörelsen skulle behöva ta åt sig mer av den queerfeministiska rörelsens budskap, och kämpa för att könet inte ska ha någon betydelse i samhället överhuvudtaget.

Sist, men inte minst, tror jag att det är oerhört viktigt att vi inom hbtq-rörelsen, som ju faktiskt kämpar för kärlek, också kämpar med kärlek och aldrig tar till våld för att uppnå det vi vill, utan kämpar med ord, civil olydnad och andra typer av pacifistiskt aktivism.

Jag måste också ge en eloge till (fp) som hade det snygga och bra budskapet "Love is liberal" tryckt på tröjor under veckan. Word. Jag är inte själv liberal, men att kärleken är fri, och bör få vara fri, det är faktiskt sant.