Upprop för en antirasistisk valrörelse 2010!

I helgen höll CMR (Centrum mot rasism) kongress i Sundbyberg. Det var en spännande helg med mycket diskussioner, debatterande, umgänge och nätverkande. Jag var där som ombud för 5 i 12/internationella klubben, Härnösand. Bland annat antog kongressen ett upprop för en antirasistisk valrörelse 2010, som manar de etablerade partierna att våga driva en human asyl- och integrationspolitik, stå upp för demokrati och alla människors lika rättigheter samt att våga stå emot de främlingsfientliga krafter som rör sig, i Sverige och på många andra håll i Europa. Uppropet följer nedan, och finns också på CMR:s hemsida.

Upprop för en antirasistisk valrörelse 2010

Antaget på Centrum Mot Rasism årsmöte 27-28/3 2010

Sverige är ett av få länder i Europa där ett öppet främlingsfientligt parti som förespråkar ytterligare diskriminering och segregering än så länge inte finns representerat i den lagstiftande församlingen. Sverige går därmed emot den växande parlamentariska rasismen i Europa som expanderat under de senaste decennierna. Vi menar att detta är något att vara stolt över och värt att upprätthålla även efter valet 2010.

Vi vill med detta upprop stärka de demokratiska och antirasistiska krafterna i Sverige. Även om de etablerade politiska partierna tar avstånd från rasism, Sverigedemokraterna och rörelser med liknande uppfattningar idag, så är vi oroliga för vad som kan hända i valkampanjen och efter valet. Erfarenheter från andra europeiska länder, men även från Sverige, visar att rasistiska partier kan lyckas sätta en stark prägel på valrörelser så att även andra partier, av rädsla för att förlora röster, börjar tävla med varandra i att föra fram populistiska, främlingsfientliga och även rasistiska utspel. Vi vet också att ett löfte under valkampanjen ibland kan vara glömt efter valet. Låt inte Sverigedemokraterna eller något annat av de partier som har sina historiska rötter i den svenska fascismen och nationalsocialismen sätta agendan och styra samtalet rörande migration och integration under den kommande valrörelsen. Låt inte rasism och främlingsfientlighet få färga den kommande regeringen.

Idag har 15 procent av landets befolkning någon form av migrationsbakgrund, men denna grupp är fortfarande underrepresenterad i Sveriges folkvalda församlingar. Valdeltagandet inom gruppen är i vissa områden mycket lågt, ända ned mot 50 procent. Vår ambition är att öka detta valdeltagande till 80 procent, så att detta blir en grupp som politiker måste räkna med. Dessutom vill vi stödja de etablerade personer som har modet att stå emot populistiska frierier och retorik.

Ett ökat valdeltagande bland personer med migrationsbakgrund och ett stöd till dem som har modet och engagemanget att stå upp för att de demokratiska värdena även innefattar svenskar med migrationsbakgrund, är ett första steg för att motverka den politiska populismen.

Låt inte den svenska riksdagen eller det offentliga samtalet och debatten både lokalt och i hela landet tas över av ett invandrarfientligt parti, och acceptera aldrig en politik som förstärker och förvärrar utestängningen av en stor del av den svenska befolkningen!

Vårt upprop är partipolitiskt oberoende, och vårt krav att hålla rasismen och främlingsfientligheten stången riktas till alla. Försvara din rätt att bo och leva i Sverige och var stolt över att bo i ett land som inte har ett rasistiskt parti i riksdagen!

Vi kräver en antirasistisk valrörelse 2010!

Valrörelsen är i full gång!

Det börjar verkligen märkas nu att det är valår och mindre än ett halvår till valdagen - debatten om en mängd olika viktiga valfrågor är i full gång runt om i landet. Både i mötet med människor och i media, såväl traditionella som digitala pratas det politik, i stort och i smått. I tidningar, nyhetsinslag, i bloggosfären, och inte minst i alla sociala medier är debatten i full gång, med siktet inställt på höstens val.

Jag var i helgen på kongress i Sundbyberg för CMR (Centrum mot rasism), som ombud för 5 i 12/Internationella klubben Härnösand. Där diskuterades och debatterades, där hölls föreläsningar om både dagsläget i Sverige vad gäller etnisk diskriminering på arbetsmarknad, bostadsmarknad och i skolan, och om den främlingsfientliga rörelsens frammarsch i Europa och i Sverige. Riktigt intressant och matnyttigt var det, och jag känner mig manad att debattera och stå upp för en human asyl- och integrationspolitik, och argumentera mot ett kallare och hårdare Sverige, oavsett om förslagen kommer från högerpopulistiska partier som SD, eller från etablerade partier varhelst på den politiska spelplanen de befinner sig. Kongressen har bl.a. antagit ett upprop för en antirasistisk valrörelse 2010.

Här hittar du CMR:s kunskapsbank om rasism och diskriminering, som hjälper dig att sakligt bemöta många av de argument som i debatten dagsläget förs fram för ett kallare samhälle.

Väl hemma igen har jag upptäckt att flertalet spännande och riktigt bra artiklar publicerats av gröna politiker. Jag gillar speciellt att unga gröna tar plats i debatten och visar att politik minsann inte bara angår dem över 40-årsstrecket, utan i allra högsta grad också oss som ska leva i det samhälle vi skapar idag, också imorgon.

Maria Ferm har skrivit på Sourze om regeringens uppenbara flirt med främlingsfientliga partier och väljare genom sitt förslag om att skicka tillbaka ensamkommande flyktingbarn till sina hemländer.

Jakob Lundgren skriver en utmärkt sammanfattning av Alliansens icke-existerande, eller värdelösa "miljöpolitik" på Alliansfritt Sverige.

Anders Schröder skriver på Aftonbladet om grön ekonomi, och bemöter föredömligt fördomen om Miljöpartiet som ett parti utan koll på ekonomi.

Miljöpartiets ena EU-parlamentariker Carl Schlyter , skriver också en intressant artikel om arbetstidsförkortning som en väg till ökad jämställdhet och minskade klyftor på SvD Brännpunkt, tillsammans med F!:s talesperson Gudrun Schyman.

Sammanfattningsvis kan sägas att valrörelsen á la 2010 är i full gång, och att alternativen i svensk politik tycks bli mer och mer tydliga.

Skippa förbifarten!

Idag skriver tre miljöprtister i Stockholm på DN debatt om Förbifart Stockholm, som knappast kommer att bli någon "klimatsmart väg" som miljöminister Carlgren förutspått. För hur skulle det gå till? Ett motorvägsbygge i en del av Sverige som har otroliga förutsättningar för förbättrad kollektivtrafik via tunnelbana, pendeltåg, tvärbanor och annan spårbunden kollektivtrafik, som är långt mycket klimateffektivare och modernare än vägbunden, fossilberoende sådan. Den del av Sverige som är i störst behov av snabb, effektiv, modern kollektivtrafik. Och inte en väg som kommer att leda till ökad bilkörning, längre köer, och ta hela 27,5 miljarder (!) kr från satsningar som annars skulle kunna göras på modern kollektivtrafik. Och i längden leda till ökningar av utsläppen med 140 000 ton och öka biltrafiken med 23% till 2020 (enligt naturvårdsverkets studie).

Återanvänder De grönas fem bästa argumenten MOT detta bygge.

samt, Grön Ungdoms tidigare pressmeddelande om vägen, som finns att läsa här.

Andreas Carlgren, vår sk "miljöminister" argumenterar för att den här vägen skulle vara "enda sättet att få ned klimatutsläppen". Tss, in my ass. Satsa på morgondagens gröna näringar istället för att försöka rädda gårdagens fossilindustrier, såsom motorvägar, bilindustrier, flyg et.c.

En av årets viktigaste dagar!

Aningen sent, kommer mitt internationella kvinnodageninlägg:

Idag är det den 8:e mars, enligt mig en av årets viktigaste dagar. Speciellt i år, eftersom det 2010, året som jag hoppashoppashoppas ska ge Sverige den första rödgröna regeringen nånsin, är precis 100 år sedan Clara Zetkin tog initiativ till det som blev Internationella Kvinnodagen.


Hipp hipp hurra för de framsteg vi sedan dess lyckats ta, vad gäller jämställdheten mellan kvinnor och män. Kvinnor har idag rösträtt, kvinnor kan ha samma yrken som män, kan ha samma kläder, är i viss mån representerade på höga poster inom politiken, och i övriga samhället et.c.

I Sverige och i många andra länder har kvinnor idag juridiskt sett samma rättigheter och skyldigheter som män. Men än är världen långt ifrån jämställd. I Sverige, som brukar omtalas som ett av världens mest jämställda länder, har vi en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Kvinnor har fortfarande inte på långa vägar 50% av makten inom i princip någon sektor, varken politiskt, socialt eller på arbetsmarknaden. Kvinnor ligger inte alls på samma lönenivåer för samma arbete, och fortfarande anses det, vara "okej" att våldta en tjej, så länge hon har "fel" klädsel eller har druckit lite för mycket. Åtminstone om en ska tro hur många våldtäktsåtalanden som leder till fällande domar.
År 2007 polisanmäldes i Sverige 12 921 sexualbrott, vilket inkluderar bland annat sexuellt ofredande, sexuellt tvång eller våldtäkt. Och då har vi ändå en lagstiftning i Sverige som säger att en person måste göra motstånd för att det ska räknas som ett sexuellt övergrepp. Vi räknar alltså inte med alla de fall där brottsoffret "övertalas", fysiskt eller verbalt, att ha sex.

Drygt 25 000 kvinnor utsätts för misshandel varje år, och Brottsförebyggande rådet räknar ändå med ett stort mörkertal. Bara en femtedel antas anmäla misshandeln.

Män står för ca 80% av alla de brott som begås i Sverige, och nästan uteslutande män begår grövre våldsbrott och hatbrott.


Jag tror inte att män är djur. Jag tror inte att män genetiskt skulle ha nån sorts betingning att använda våld, begå fler brott, eller på andra sätt bete sig svinigt. Men jag tror att det samhälle vi lever i idag, fortfarande är byggt på trånga, konstruerade mallar för hur kvinnor respektive män ska bete sig. Och jag tror att dessa mallar orsakar mycket onödigt lidande i världen, för såväl kvinnor som män. Att vi, med en aktiv jämställdhetspolitik och mycket vardagsaktivism, kan få se ett samhälle utan dessa, kan få se en ny generation växa upp till fria, och lyckligare individer.

Det finns många andra områden där vi i Sverige, och världen, ännu har en lång väg kvar att vandra innan vi kan vara nöjda, men jag hoppas och tror att en rödgrön valseger i september kan ta oss åtminstone en bit på vägen. Genom att ge barn en möjlighet att utvecklas utan könsstereotypa ramar, ge pojkar möjlighet att utvecklas till individer med förmåga att kommunicera och uttrycka tankar och känslor på andra sätt än genom våld, genom att hela tiden låta ett jämställdhetsperspektiv genomsyra all politik, tror jag att vi kan nå ett jämställt samhälle - på riktigt!

Läs den rödgröna bloggstafetten som pågått under dagen, för att få lite mer koll på hur ett rödgrönt perspektiv på jämställdhet ser ut.

Detta blogginlägg är också riktigt bra!

Årsmötestider och återuppdstartad blogg!

På fredag är det återigen dags för årsmöte för Grön Ungdom, och jag har, efter en liten paus, tänkt mig att återuppta mitt bloggande, med tanke på att det nu blivit valår, och alla gröna krafter behövs, både ute i verkligheten och på nätet. Jag har under blogguppehållet tagit ett för mig stort och viktigt beslut - att inte omkandidera till Grön Ungdoms förbundsstyrelse för nästa verksamhetsår, utan försöka ta mig igenom sista terminen i gymnasiet först. Jag ska istället satsa mitt engagemang på lokal och regional nivå ett tag framöver, tills jag i augusti 2010 börjar en ettårig utbildning på Färnebo folkhögskola, med 10 veckors praktik i Tanzania. Kursen heter så mycket som "Klimat och hållbar utveckling", vilket ju inte känns helt fel :)

Årets årsmöte kommer att gå av stapeln på Globala Gymnasiet i Stockholm, och en kan följa mötet genom att hålla koll på årsmötesbloggen - som finns här. Jag önskar alla grymma kandidater lycka till på mötet, och hoppas och tror att Grön Ungdom nästa år kommer att bli ännu starkare, ännu bättre och ännu fräschare! Det blir starten för ett år med en grym, grön valrörelse, och en rödgrön valseger! Vi ses på barrikaderna!

Sätt stopp för odemokratiska krafter, var de än kommer ifrån!

Debatten har den senare tiden rasat, om islam är ett hot mot demokratin i vårt samhälle. Självklart inte. Hotet är istället de odemokratiska värderingar som finns överallt i världen, i alla grupper, i alla religioner, och som det verkar, inom fler och fler partier.

Läser på QX, Jon Voss kloka ledare om att främlingsfientlighet inte är vägen till ett bättre samhälle, varken för HBT-personer, eller någon annan. Det är ingen enskild kultur eller religion som är problemet för HBT-personer, det är lika förjävligt oavsett vem som vill genomföra odemokratiska förändringar av vårt samhälle.

Ju längre samhällsdebatten, och samhällsklimatet flyttas i riktning mot ett kallare samhälle som dömer ut vissa grupper, ju sämre kommer samhället bli för alla som inte är som gemene SD:are vill att vi ska vara - homogena. Normen - att vara vit, medelålders, heterosexuell man utan handikapp, kommer att leda till att alla som på något sätt bryter mot denna norm straffas.

Ett samhälle utan mångfald är ett samhälle av enfald. Att bekämpa odemokratiska värderingar är INTE att bekämpa islam, eller all världens muslimer. Det är att bekämpa de värderingar som tycks finnas på allt fler håll i den svenska politiska världen, inte bara hos unkna partier som SD. Politik som andas att människor med olika ursprung inte bör behandlas likadant, att det här med lika värde bara gäller med vissa undantag, tycks dyka upp lite varstans.

Maria Ferm skriver ett väldigt bra inlägg på ämnet, liksom Vi i Sverige.

Reflektioner från rädslans och de förtrycktas land

Ungefär 360 mil från min hemstad Härnösand i Sverige ligger en stat där två folk lever. Staten heter Israel, och där lever israeler och palestinier. Dessa två folk lever under vitt skilda förutsättningar. Detta trots att de bor så nära varandra och genetisk sätt är precis samma folkgrupp. Egentligen borde dessa två folk ha samma möjligheter att utveckla sina respektive samhällen. Hur kommer sig då skillnaderna?

Den största skillnaden mellan de två folken är väl religionen. En majoritet av de troende palestinierna är muslimer, medan en stor del av israelerna är judar. En annan skillnad folken emellan är att israelerna har i princip all den frihet vi i västvärlden har, medan palestiniernas "frihet" begränsas av en mur, som är tre gånger så lång som Berlinmuren, och dubbelt så hög på sina ställen, 8.5m. Utöver detta finns på den palestinska marken en ständigt ökande mängd av mer eller mindre godtyckliga checkpoints. 576 st idag. Allt för "säkerhetens" skull.

Vad finns kvar för palestinierna att leva på imorgon?

På den israeliska sidan av muren är naturen bördig, vägarna breda, asfalterade motorvägar, medan palestinierna p.g.a. bl.a. vattenbrist har uttorkade åkermarker (de som ännu finns kvar på "rätt" sida muren) och knappt vatten tillräckligt för dricksvatten, avlopp och hygien. På den palestinska sidan av muren finns idag ca 152 illegala bosättningar, som upptar 85 % av vattentillgångarna medan den betydligt större befolkningen palestinier får dela på resterande 15 %. Israel/Palestina-konflikten är en otroligt komplicerad och utdragen konflikt, som liksom i princip alla konflikter i världen, värst drabbar civilbefolkningen, och allra hårdast kvinnor och barn.

Jag kom för en och en halv vecka sen hem från ett utbyte mellan de svenska Gröna och Vänsterpartiet, och motsvarande palestinska Al Mubadarah och PPP (Palestinian People´s party). Att i verkligheten se hur situationen ser ut för palestinierna på Västbanken, är en helt annan sak än att läsa om det, eller för den delen se det i nyhetsinslag på tv. Jag blev berörd och jag blev chockad, trots att jag innan fått höra hur situationen är där. Vi besökte under de fem dagarna där olika städer, och träffade människor som på olika sätt arbetade för en bättre livssituation för det palestinska folket. Jag blev otroligt imponerad över kraften hos många av dem jag mötte, speciellt kvinnorna. Vilken styrka som fanns hos dem, trots den situation de befinner sig i.

Tyvärr fick vi aldrig möta några andra israeler än de israeliska soldaterna vid de många checkpointsen och vakterna på flygplatsen i Tel Aviv, så vi fick ingen möjlighet att höra deras syn på konflikten. Många av de palestinier vi mötte var närmast hatiska mot allt vad Israel heter, vilket är förståeligt, när det är Israel, eller i alla fall Israels ledning som är orsaken till det enorma förtryck detta folk lever under. Många av palestinierna uppfostras till att avsky Israeler, på samma sätt som en stor del av israelerna får lära sig att alla palestinier är terrorister och antisemiter.

Det finns dock undantag. Vi mötte också människor som ville verka för en tvåstatslösning, efter 1948 års FN-gränsdragningar. Dessa människor vill jobba ihop med de israeler som också är för fred. Dessa människor var de unga och gamla, kvinnor och män som vi mötte genom Al Mubadarah.

Jag kommer nu att skriva mitt projektarbete om denna konflikt. Jag kommer främst att titta på hur olika gruppers livssituation bidrar till att skapa olika starka kulturidentiteter. Delvis på grund av detta arbete, delvis på grund av annat, kommer jag för en obestämd tid framåt låta min blogg vila, för att kunna koncentrera mig på att göra ett bra jobb. En sak är i alla fall säker. Jag kommer aldrig att glömma resan jag gjorde.

Eva, som också reste för De Gröna, bloggar också med anledning av resan här, här, och här.