tisdag 24 februari 2009

"The rabbit proof fence"

Idag på engelskan såg vi på filmen "The rabbit proof fence". Jag har inte gråtit så mycket på mycket mycket länge. Filmen är både fruktansvärd och underbart rörande. 

Huvudpersonen Molly, är en ung aboriginflicka som tillsammans med sin yngre syster och kusin tvingas med till en uppfostringsanstalt för "halvblod", barn med en vit och en aboriginsk förälder. Där skall de lära sig att bli civiliserade vita. På anstalten tvingas de arbeta hårt och blir ofta misshandlade. Redan tidigt bestämmer sig Molly för att hon ska fly med systern och kusinen. Filmen handlar om deras 200 mil länga flykt genom öknen för att nå den plats där de växt upp och har sin familj. 

Det sjukaste var att de vita människorna faktiskt på allvar trodde att de gjorde rätt, att de gjorde aboriginerna en välgärning. Jag önskar att jag kunde se in i framtiden och få veta vad i vårt samhälle som kommer att förändras till det bättre. Jag önskar att man om 100 år kommer att tycka att de könsroller vi idag har är fullkomligt vansinniga, och att man inte alls kommer att kunna förstå hur vi kunde handla så egoistiskt mot jorden, människor i utsatta länder och kommande generationer. Det är min vision, att jag sen när jag blir äldre ska kunna säga att jag faktiskt försökte göra nåt, försökte förändra och förbättra. Och det är min förhoppning att jag faktiskt är en del av den förändringen nu.

Inga kommentarer: