torsdag 21 oktober 2010

Sverigedemokraternas svar på tal...

... på mitt mail angående migration, det svenska samhället och deras politik på området, blev att "...vi känner inte heller att vi behöver försvara vår politik eftersom du knappast är en person som skulle tänkas kunna rösta på oss". Jag mailade alltså Jimmie Åkesson, för drygt två veckor sen, och fick det svaret i förrgår. Det mail jag skrev kan du läsa här.

Så kan en också bemöta frågor och kritik.

Här finns en mycket träffande krönika om utvecklingen inom Sveriges och Europas migrationspolitik, skriven av Per Svensson.

För övrigt så har Bodil Ceballos, Ulf Holm, Maria Ferm och Gunvor G Ericson, alla miljöpartistiska riksdagsledamöter, skrivet en motion om ensamkommande barns rättigheter. Det skulle verkligen förbättra de barnens situation otroligt mycket om motionen röstas igenom. Läs den!

Mail till Jimmie Åkesson...

Hej,

Eftersom ni Sverigedemokrater är så måna om att bli bemötta som ”vanliga” politiker och nu också, till min stora sorg och besvikelse, lyckats bli invalda i riksdagen, tänkte jag nu som väljare, miljöpartistisk politiker, student och svensk, försöka vända mig till dig med några ärliga frågor som jag hoppas få svar på.

Jag är otroligt ledsen över hur svenska folket kunde välja in ett parti som ditt i riksdagen, trots att det var väntat. Men jag är minst lika besviken och arg på alla de etablerade politiker och partier som låtit det ske, utan att ta någon debatt med er, utan att visa väljarna hur fel ni har. Såväl sossar som moderater, liberaler, socialister och även mitt eget parti Miljöpartiet, har låtit samhällsutvecklingen pågå. Jag respekterar väljarnas val. Jag tar avstånd från det våld ni fått utstå, samt tycker att det var otroligt dumt att inte låta er föra fram det ni står för, eftersom det lett till den offerroll ni fått. Denna har med största sannolikhet lett till det stora väljarstöd ni nu fick, trots att många av era väljare enligt undersökningar egentligen inte bryr sig så jättemycket om er hjärtefråga invandringsfrågan, utan mest känner sig osedda av övriga partier.

Jag är 19 år gammal, och fick i år, för första gången rösta i ett demokratisk val, något som kändes otroligt stort för mig. Jag är glad och framför allt, otroligt lyckligt lottad, som haft turen att födas i Sverige där den möjligheten getts mig. Jag har varit politiskt aktiv inom Miljöpartiet och den gröna rörelsen sedan jag var 15 år, och också inom 5 i 12-rörelsen sedan jag insett hur diskriminering och rasism begränsar livet för tusentals människor som lever i Sverige. Fina, demokratiska och (o-)jämlika Sverige.

Jag har alltid brunnit för alla människors lika värde och rätt i samhället, och världen. Sverige har, historiskt sett, haft en väldigt solidarisk och human migrationspolitik, något som i hög grad lett till att bygga det Sverige vi har idag. Tyvärr har vi, bl.a. sedan Ny Demokrati kom in i riksdagen, alltmer börjat driva en restriktiv och skuldbeläggande politik på området, där invandrade förväntas vara (och därmed ibland också blir, du vet, den självuppfyllande profetsian...) en börda för samhället. Olika regler, så som barnbidrag (flerbarnstillägg/-avdrag), och olika förutsättningar på arbets- och bostadsmarknaden, gör livet så mycket hårdare för invandrade än för infödda svenskar. Detta bidrar så klart till utanförskap, segregation från samhället och ibland konflikter . Inte nog med att merparten av dem som kommer hit tvingats utstå väldigt tuffa saker i sina hemländer, oavsett om det handlar om krig eller förföljelse, eller naturkatastrofer eller fattigdom/svält (som ju idag inte legitimerar landsflykt), så tvingas människor som lyckas ta sig hit (vilket ju knappast är lätt idag, med Frontex som beskjuter eller förhindrar flertalet av de båtar som försöker söka sig till EU att ens nå kusterna) utstå ifrågasättande och skuldbeläggande, som att de ”bara kommit hit för att utnyttja våra system eller ta del av våra pengar”.

Så första frågan, Jimmie: Är det fel att försöka få ett bättre liv, att sträva efter att ens barn eller släktingar får leva eller växa upp i en dräglig tillvaro? Många människor från Sverige emigrerade och sökte lyckan i Amerika under 1850-talet, då Sverige var fattigt och hade missförhållanden i resurser. Var det fel? Och tänker du någonsin på alla de människor, barn, kvinnor och män, som den politik du står för drabbar?

Jag har läst hela ert invandringspolitiska program (samt en del andra av era program och manifest) från pärm till pärm, och jag tycker att det bara utstrålar protektionism, egoism, och en otroligt utvecklingsfientlig inställning till Sverige, världen och människorna i den. Jag funderar över hur det kunnat gå så långt att ni känner att ni måste trycka ner en grupp utsatta individer, för att själva känna er trygga. Att ni måste polarisera grupper mot varandra, skapa motsättningar som inte alls behövt finnas. Jag funderar också över hur den verklighet ni upplevt kan se så vitt skild ut från den verklighet jag levt mitt liv i – är det samma land, samma värld ni beskriver i era texter? I min verklighet finns ett Sverige fullt av diskriminering och orättvisor, av okunskap och fördomar. Ett Sverige med stora ekonomiska klyftor, med bostadsbrist och –segregering. Ett Sverige fyllt av utanförskap, bland så väl invandrade och infödda.

Vad har du upplevt som gör att du tror dig kunna döma en hel grupp människor, som har precis lika olika individer som vi svenskar, som du och jag? Och hur tror du att världens alla människor ska, som vi, kunna få sina mänskliga rättigheter uppfyllda om alla länder resonerar som du och ditt parti att vi mest rättvist hjälper människor genom att ”sätta in hjälpen i krisområdenas närhet”?

Vi lever dessvärre i en ojämlik värld med helt olika förutsättningar beroende på vart du föds, där vi har ett stort historiskt ansvar p.g.a. bland annat kolonialism och resursutsugning. Som det ser ut nu kommer dessutom klimatförändringar att förhindra människor från att leva på stora områden i världen. Dessa klimatförändringar, är vi också till stor del, ansvariga för. Jag tror inte att någon människa vill fly. Alla vill väl leva där på platser en känner till och är trygg på. Men ibland är det tyvärr inte ens hemland. Om inte så för att vi borde ta vårt ansvar, så kunde vi åtminstone visa solidaritet mot dem som inte haft förmånen att vara så lyckligt lottade som vi är.

Jag tror på människor, och vägrar att låta er, enligt min åsikt, kalla människosyn bli en del av min världsbild oavsett hur många beslutande församlingar ni väljs in i. Jag tror att människor kan, och vill, bidra till samhället, om hon bara ges möjligheten. Det tycker jag inte att det Sverige ni eftersträvar gör, alls. Du är väl medveten om vilka som till mycket stor del gör det jobb som vi svenskar helst inte gör, vilka det är som tar hand om våra äldre och städar våra sjukhus? Du vet väl vilken grupp människor som bidrar till att det startar nya företag, nya restauranger och affärer? Som bidrar till att Sverige utvecklas. Siffrorna var inte en svensk uppfinnig, och inte heller var julgranen eller midsommar- eller luciafirandet ursprungligen svenskt. Eller köttbullarna.

För mig kommer debatten om migration aldrig kunna reduceras till att handla om siffror och statistik över vad en invandrad eller svensk person kostar samhället. Det är rätt irrelevant, och på det sättet skulle ingen vettig politiker resonera om det handlade om exempelvis sjukvård för en diabetessjuk, eller skolgång för ett barn. Jag har själv ett medfött handikapp som krävt specialistvård i Frankrike för 180 000kr, som landstinget Västernorrland utan någon diskussion stod för. Just nu studerar jag på folkhögskola och får både studiebidrag och inackorderingstilägg. Hittills har jag i mitt liv jobbat (och enligt er syn alltså bidragit till samhället?) kanske sammanlagt tre månader och annars levt på samhällets pengar. Så enkelt är det. Människor kostar och bidrar till samhället olika mycket i olika perioder av livet. För mig handlar det om något så enkelt som vilken människosyn en har, och om vårt förbannade ansvar att visa medkänsla och solidaritet med människor, oavsett härkomst.

Jimmie Åkesson - Låt inte Sverige bli det som Frankrike, Italien och Belgien blivit! Var human, även mot dem som inte råkar ha fötts inom Europa. Vi har råd att bry oss om fler än dem inom våra nationsgränser, och jag är övertygad om att det är något såväl vårt samhälle som våra medborgare tjänar på.

Hälsningar,

Linn Olauson

onsdag 15 september 2010

Kolla in Grön Ungdoms kampanjsida Dagens lösskägg som varje dag presenterar en ung riksdagskandidat från Miljöpartiet som vill ha en grönare och mer solidarisk värld!

söndag 29 augusti 2010

Klimat och hållbar utveckling, resande Tanzanikurs på Färnebo

Nu har jag gått här på Färnebo folkhögskola, kursen "Klimat och hållbar utveckling", i en vecka. Mitt liv har förändrats drastiskt och jag har, lite till min egen förvåning, trivts otroligt bra trots den stora omställningen! Kollektivet som kursen består av består av 25 jättetrevliga människor, lärarna är engagerade och kunniga, och på en vecka har vi lyckats skapa en fantastisk stämning i kursen. Eftersom vi bor i kollektiv har vi umgåtts i princip 12h om dygnet, vilket funkat över förväntan :) Nu är planen att jag ska lära mig att rädda världen!

En blogg har startats upp för kursen, om än den inte kommit igång än, den finns här. Där kommer vi skriva om hur vårt arbete går, med kollektivliv, klimat- och swahilistudier och så småningom Tanzaniaresa och efterarbete. Tafuta rafiki som är bloggnamnet är swahili och betyder ungefär "hämta en vän" på svenska :) Check it out!

UPDATE: Nu har Johanna bloggat efter att vi bott här i två veckor.


fredag 20 augusti 2010

Migrationspolitiska tips i valtider!

Skriver så sällan själv egna, seriösa bloginlägg, men som vanligt publiceras och visas det en väldig massa läsvärda grejer ändå, tänkte passa på att tisa om några bra grejer jag läst på senaste gällande migrationsfrågorna:

Folkpartiet har ju som vanligt så här i valtider satt igång med att presentera sina populistiska "härma-sd-utspel", bland annat ett om att förbjuda burka och niqab i skolan, samt nu senast genom Nyamko Sabunis nyutkomna bok om att vi ska ha särskilda, snävare regler i föräldraförsäkringen och fler "enkla, lägre betalda jobb" för utlandsfödda medborgare . Det har skapat debatt, vilket så klart är otroligt viktigt, eftersom partiet för sjutton sitter i regeringsställning och har en ytterst reell möjlighet att påverka människors bild av invandrare samt hur den politiska debatten på området förs. Så, här kommer ett axplock av kritiska röster om det s.k. liberala folkpartiet i Sverige:
  • Journalisten Erik Sandberg skriver om Folkpartiet "liberalernas" utveckling de senaste åren, något väldigt viktigt att läsa för den som vill vara säker på att rösta på ett politiskt alternativ som på riktigt står upp för de liberala värderingarna.
  • Maria Ferm skriver på Sourze om Folkpartiets förslag om burka- och niqabförbud i skolan (en synnerligen irrelevant fråga i Sverige, då det handlar om ett fåtal individer som det överhuvudtaget skulle vara aktuellt för). Maria bloggar också här och här om folkpartiet kopplat till migrationsfrågor.
  • Lisa Magnusson bloggar om fikarumsrasisterna Folkpartiet.
  • Jakop Dalunde bloggar och reflekterar över utvecklingen i partiet och välkomnar de liberaler som lessnat på allt det invandringsfientliga i folkpartiets förda politik, till miljöpartiet, som står upp för individens rättigheter och mot alla former av diskriminering.
  • Grön Ungdom skriver pressmeddelande om samma sak.
Här finns också en debatt värd att kolla på, mellan Grön Ungdoms ena språkrör Maria Ferm och LUF:s ordförande Adam Cwejman. Personligen har jag väldigt svårt att förstå hur så många unga människor som är för en mer human migrationspolitik, och liksom miljöpartiet och Grön Ungdom har en vision om fri migration, kan välja att stödja folkpartiet, som jag menar för en politik långt, långt bort från den visionen. Jag anser att Folpartiets förda politik istället för Sverige i direkt motsatt riktning, med två skilda grupper - etniska svenskar och "nysvenskar", något jag är övertygad om kommer att spä på fördomar och ännu mer segmentera "vi- och dem-samhället".

Jag tror att det som behövs är insikt om att vi människor faktiskt alla har samma grundläggande behov av trygghet och tillhörighet, och en politik som också leder till ett samhälle där alla kan känna detta. Inte en politik för ett vi- och dem-samhälle, inte två olika politiska debatter, inte olika regler för olika grupper, inga ekonomiska klyftor.

tisdag 10 augusti 2010

Pride 2010 och ännu en anledning att rösta rödgrönt i höstens val

Som vanligt är jag väldigt efter med att blogga om "aktuella händelser", men eftersom jag tycker att hbt- och lika rättsfrågor är väldigt viktiga, så kommer här iaf ett sent Pride-inlägg, tillägnat alla dem som i år, för första gången vågade gå med i paraden (ingen nämnd, ingen glömd).

Under årets Pridefestival arbetade jag som volontär (första gången pga 18-årsregeln) i Pride park, något som var väldigt kul, men som innebar att jag prioriterade sömn och umgänge de timmar jag hade ledigt, istället för att som förra året gå på en massa intressanta seminarier, föreläsningar, utställningar och liknande i Pride House. Det kändes lite tråkigt, men det kändes också väldigt kul att få vara med och bidra till den hetaste festivalen i Sverige.

I paraden åkte jag med de rödgröna, som hade ett dansande rödgrönguldigt flak. Nedan syns jag, Frida, Mel och Ida på flaket (OJ, vad vi rockade genom Stockholm!)


...samt årets upplaga av Linn-Miki-på-rödgrönt-Prideflak :)


Under Prideveckan publicerades ett mycket modernt och intelligent blogginlägg från den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochsson som verkar upprörts väldigt mycket över att människor som vanligtvis tvingas få heteronormen uppkörd i ansiktet, för en gång skull får "vara som vem som helst" och njuta av det. Jag tycker att det är rätt läskigt att den typen av inskränkt synsätt finns i ett av Sveriges regeringspartier. Läs också Jakob Lundgrens inlägg om hur (kd) i fyra år nu fått styra Alliansens hbt-politik. Än mer läskigt...

En grupp som störts av denna (icke-existerande) politik är RFSL Ungdom som en tid nu drivit en kampanj som heter "Vem lyssnar?" som vill uppmärksamma det våld som är många hbt-ungdomars vardag, och som också vill visa på bristerna på hbt-kompetens inom bl. a. socialtjänst, skola, vård, och omsorg, samt ifrågasätta varför samhället inte lyssnar när så många hbt-personer (dubbelt så många som bland hetero-personer) utsätts för våld inom familjen.

I paraden gick därför en del av RFSL Ungdom-aktivisterna framför lastbilen och såg ut så här:
FOTOGRAF: LINNEA ORNSTEIN

Mycket cred till dem och deras grymma kampanj!

Sedan Pride har det också kommit två stycken rödgröna uppgörelser om den HBTQ-politik vi ämnar driva om det blir maktskifte i valet. Dels en om det ansvar en rödgrön regering lovar att ta för HBT-personers rättigheter internationellt och en om stärkta rättigheter för transpersoner.

En undersökning som transföreingen KIM släppte i samband med Pride, visar också att (v) och (mp) har de riksdagsledamöter med, enligt deras klassning, bäst inställning till olika transfrågor, att de rödgröna är bättre ur en transsynvinkel, men att (kd)-ledamöterna fortfarande anser att transpersoner bör tvångssteriliseras efter ett genomfört könsbyte. Hur hett känns det, i 2010-talets Sverige?

Ännu ett undersökningsresultat släpptes i Pride-tider, den valårsåterkommande RFSL-undersökningen om HBT-politik. I denna fick sex riksdagsledamöter full pott i, alla sex rödgröna.

Med tanke på ovanstående, kan jag inte komma fram till något annat än att det finns ytterligare ett skäl att rösta (röd)grönt i valet, om du tillhör någon av alla dem som enligt Reinfeldt bara intresserar sig för särintressen, eller om du, enligt vår käre socialminister tillhör dem där "overklighetens folk"...
I SO DO!

Till nästa års Pride (jag längtar redan!) minns att: All kärlek är bra kärlek!

fredag 23 juli 2010

Almedalen 2010 ur ett antirasistiskt perspektiv

Min Almedalsvecka var i år lite annorlunda mot de två förra. I år var jag där för att "jobba". Jag var under årets Almedalsvecka anställd av 5 i 12-rörelsen för att representera, knyta kontakter och fortbilda inom det migrationspolitiska området. Jag vill knappt säga att det var ett jobb, för jag hade en väldigt stor frihet, och gjorde i princip samma saker som jag skulle ha gjort ändå.

Skillnaden var att jag i år hade lättare att välja vilka olika aktiviteter jag skulle gå på, eftersom jag hade ett klart mål för att vara där. Jag besökte bland annat utfrågning av vår migrationsminster Tobias Billström, men tyckte att jag fick ungefär lika många klargörande svar från honom som när jag fick möjlighet att äta lunch med honom vid hans besök i Härnösand. Det vill säga inga som jag blev nöjd med. "Nej, utvecklingen inom svensk (och europeisk) migrationspolitik går inte i en mer restriktiv riktning, utan snarare tvärtom. Med en harmoniserad asylpolitik kan vi också exportera den svenska modellen till länder där asylpolitiken är hårdare." (eller varför inte importera den franska, belgiska, eller kanske danska politiken på området?). Och "nej, Sverigedemokraternas framåtmarsch har inte påverkat den asylpolitik som den svenska regeringen fört". Och slutligen "ska Sverige ha en solidarisk, inte human, men reglerad migrationspolitik, som vi har nu". Right, minister Billström, vi tycker inte så mycket lika...

Jag demonstrerade också, tillsammans med många andra gröna ungdomar, mot Sverigedemokraternas torgmöte, och vände dem ryggarna med våra snygga "Möjligheter inte murar"-tröjor (som under veckan vann andrapris i "snyggast t-shirt-tävling).

Jag gjorde reklam och delade ut flygblad för 5 i 12-rörelsens, CMR, UMR och Agera-projektets happenings under onsdagen ansiksmålad som bilden nedan, vilket väckte ganska mycket uppmärksamhet, samt även misstänksamhet ("Var vi från SD?"). Tanken med denna lilla aktion var att visa att du som svensk kan se ut precis hur som helst, och att det inte är din hudfärg som avgör din nationalitet.

Jag var på författarkväll med Gellert Tamas, och hörde honom berätta om sin bok "De apatiska" som jag nu läst, och jag är fruktansvärt upprörd över hur den förra regeringen (som hade mp såväl som v som stödparti, jag vet, om än inte i den frågan) agerade inom asylpolitiken i allmänhet och i fråga om de apatiska barnen i synnerhet. Jag må vara naiv, men att människor med sådan makt missbrukar den så grovt chockerar mig djupt, och får mig att må illa.

På fredagen var jag på Grön Ungdoms seminarium "Vad är det största hotet mot en human asylpolitik?" med Alexander Bangtsson från Expo, Ola Karlman från Ungdom mot rasism och Maria Ferm från Grön Ungdom som diskuterade situationen och utvecklingen inom svensk migrationspolitik, samt alternativa vägar att gå. Mycket bra!

Jag lyssnade på alla partiledartalen, den enda som nämnde frågan om migration och problem med rasism var Mona Sahlin, vars tal jag tyckte var ett riktigt starkt statsministerkandidattal. Jag gillade (så klart) också både Peter Eriksson och Maria Wetterstrands tal skarpt. Flera rödgröna konstaterade att samtliga partiledartal mest verkade kretsa kring rödgrön politik, och desto mindre om "blåa visioner och planer" för nästa mandatperiod.

Utöver att "jobba" var jag också på en del annat, bland annat DJ-battle mellan Alliansen och de Rödgröna, där vårt lag leddes av ingen mindre än Gustav Fridolin (och gissa vilka som vann?;), "Mys med 6 (timmars arbetsdag)" med de tre SCH:na (Schyman, Schlyter, Schlaug), Grön Picknick, utmärkt arrangerat av Mikaela Persson (som för övrigt ordnade hela veckan för dem som reste dit med GU riks:) och rödgrön fest. Allt som allt en störtskön, stekande het, intensiv, intressant och lärorik Almedalsvecka anno 2010. Och för att citera en viss Bergman: "This is the year it all will happen!".

Har också funderat mycket på, efter F!:s pengabränning, varför folk blir så mycket mer upprörda över att elda upp pengar, än att lägga samma summor på "helt onödiga saker" som löneskillnader, kampanjer som inte gör någon reell skillnad, eller skattesänkningar för människor som redan har allt de behöver och mycket mer därtill. Självklart förstår jag om människor blir provocerade, men jag hoppas verkligen att det får människor att tänka ett steg till, och faktiskt börja fundera över vilka fruktansvärda ekonomiska orättvisor vi har idag, i Sverige och i världen. Go F!, ni är coolast.

Nu åker jag snart iväg för att volontära på Pride, som jag hoppas blir grymt kul! :)