A Hard Rain´s A-gonna Fall

Igår var jag och såg på utställningen Hard Rain, skapad av fotografen Mark Edwards. Jag blev otroligt berörd. Sällan har jag sett foton som på samma gång är på något underligt sätt vackra och hemska. Utställningen är uppbyggd med texten i Bob Dylans låt A Hard Rains A-gonna Fall, där varje textrad är illustrerad med ett foto taget någonstans i världen. Den visar, med fotografi, musik och text, på människans litenhet i förhållande till naturen, visar hur orättvist det blir när delar av världens befolkning lever för mer än 5 jordklot, medans andra tvingas ta konsekvenserna av detta, i form av stormar, skogsbränder, torka, översvämmningar, mat- och vattenbrist etc.

Jag grät, och jag kände mig dålig, för mitt sätt att leva. Men jag insåg att dåligt samvete inte räddar någon. Framförallt insåg jag varför jag är grön, varför jag valt att engagera mig politiskt, och varför jag och du, vi alla, har ett ansvar för att människor världen över, ska kunna leva under anständiga förhållanden. Få uppleva världen, naturen. Även imorgon.

"Vi får inte ge upp, säger Mark Edwards, vi vet inte vad som kommer hända i framtiden och vi måste bortse från pessimism och optimism och gå från ord till handling."

Nästa lördag är det Global Day of Climate Action, och vi får alla chansen att visa hur viktigt det är att vi i västvärlden agerar för att stoppa de skenande klimatförändringarna.