I´ve made it!

Jag har klarat det. ÄNTLIGEN! Den jobbigaste terminen under alla mina år i skolan är över. Eller, terminen är ju egentligen inte slut förrän v. 4 nästa år och rent officiellt får vi inte jullov förrän på torsdag, men jag kommer inte ha några fler lektioner i år. Allt som återstår är avslutning och uppsjungning på torsdag.

 Det känns som om jag har längtat efter jullovet sedan veckan efter höstlovet. Den här hösten har rent skolmässigt varit så tung, och eftersom skolan utgör en rätt stor del av mitt liv, så har varit ett jobbigt halvår. Jag vet inte vad det egentligen varit i år, kanske har det med att göra att jag börjat fundera alltför mycket över vad jag ska ha det jag lär mig i skolan till, och helt enkelt insett att det är så väldigt lite av det som ger mig nåt annat än själva betyget, egentligen. Det har varit så himla mycket som känts omotiverat i höst. Så mycket som känts så oviktigt för mig. Jag har verkligen omprioriterat och ändrat inställning till skolan i höst. Alltid tidigare har högsta betyg varit det viktigaste, det enda som betydde nåt. I år har jag inte klarat det. Jag har behövt göra så mycket annat för att må bra och orka med. Jag har känt mig ständigt stressad hela hösten, trots att det inte varit mycket jämt. Trots att vi haft lugnare perioder, har jag aldrig känt mig egentligt ledig från skolan. De enda kurser jag läst i år som jag på riktigt brytt mig om och som jag känt mig intrsserad av har varit sången och psykologi.

Det har varit mycket GU i höst. Det känns som om jag lärt mig mer i GU sen våren 07 när jag gick med, än vad jag lärt mig under mina hittills drygt 11 år i skolan. Jag har i alla fall lärt mig mer som känns relevant och viktigt för mig. Och jag har träffat så många människor i GU, alla är så himla bra! :) 

Det känns himla underligt att jag nu har gått halva min tid på gymnasiet, och att det är lika långt kvar till studenten som det var se jag började gymnasiet. Studenten känns så avlägset, när man tar studenten ska man ju vara vuxen, typ? Jag känner mig inte ett dugg vuxen. Jag har funderat mycket över vad jag vill göra sedan. Tidigare har jag funderat på att plugga till psykolog, det verkar väldigt intressant. Känner många som läser det, de tycker alla att det är super. Men mina betyg kommer inte att räcka. Jag har bra betyg, men jag kommer inte att gå ut med 20,0 som mina bröder gjort. Det är jättehöga intagningspoäng till psykologprogrammet överallt i Sverige nu. Jag är så arg över att man inte längre kommer att ha möjlighet att läsa upp gymnasiebetyg. Jag, och många andra jag pratat med, har känslan av att klarar man det inte nu, gör man det aldrig. Det här är den chans du får, det är nu eller aldrig. Inte konstigt att man känner sig stressad. Taskigt för den som råkar vara mycket sjuk, har en jobbig period eller av någon annan anledning inte klarar av att prestera topp under gymnasietiden. För då är det kört, då kan du kanske inte längre läsa till det du vill. Från och med våren 2010 kommer man inte kunna läsa upp på KomVux såvida du inte har ett IG-betyg. Jag tycker att det är kasst. Verkligen. 

Vad jag vet är i alla fall att jag ska på ett eller annat sätt jobba med att hjälpa människor. Jag skulle verkligen tycka att det vore grymt att jobba med politik, så nu funderar jag på att efter studenten läsa ett år på folkhögskola med politisk eller samhällelig inriktning. Sedan blir det nog kanske statsvetenskap, eller någon liknande utbildning. Jag får se vart det bär.