Nytt år, förnyade mål.

Jag har inte tidigare bloggat något om Israels senaste attackvåg mot Gaza, men jag har läst många inlägg och artiklar. Konflikten känns så oerhört tung, utdragen och svårlöst. Jag beundrar de människor som lever där och dem som trots det mycket begränsade livet där fortsätter att kämpa och hoppas på att konflikten skall lösas på fredlig väg. Jag lider och hoppas med dem.

I våras hade vi besök av en palestinsk kvinna som min mammas kvinnogrupp jobbat ihop med, och skrivit en svensk/palestinsk kokbok med. Abla. Hennes berättelser om livet för de palestinier som lever på ockuperad mark fick mig att börja tänka. Jag skrev mitt religionsarbete förra året om den här konflikten och jag mailade med en palestinsk tjej i min egen ålder som bor, och i den mån det är möjligt går i skolan i Tulkarem på Västbanken. Efter det bestämde jag mig för att resa dit för att på något sätt uppleva platsen och situationen själv, och att komma till insikt om hur lyckligt lottad jag är. I vår kommer jag att resa till Västbanken på studieresa tillsammans med elever från Härnösands folkhögskola. Det kommer att bli en upplevelse och jag hoppas få lära mig någonting. Jag hoppas få möta människor med liv så totalt annorlunda från mitt eget. Samma värld, men så totalt skilda verkligheter. 

Vi måste agera. Sverige måste upphöra med det militära samarbetet och den vapenhandel som idag förs med Israel. Som Grön Ungdom skriver, situationen i Gaza är akut.

Jag hoppas att det nya året kommer att leda till en förbättrad situation på för människorna i de utsatta områdena i Israel och i Palestina.  Om fred ska kunna uppnås måste Hamas erkänna Israel. Bägge parter måste vara beredda att förhandla, och framförallt, måste det oproportionerliga våldet mot civila från Israels sida upphöra.

Fler: Christian Valtersson, Alexander Chamberland, Yvonne Ruwaida.

Här finns MP:s uttalande.