Klimatarbete i parlamentet

I en artikel skriver Sydsvenskan om opinionssiffror och de olika partiernas chanser i det stundande valet. Det sista känns extra fint att läsa, allt fler börjar inse att den gröna rörelsen är något att räkna med, ett nytt fräscht alternativ, med lösningar som inte klänger sig fast vid gårdagens politiska lösningar.

"Mest intressant är emellertid Miljöpartiet. Tack vare två språkrör som kombinerat politiskt mod med utsökt känsla för tajmning ‧– Maria Wetterstrand och Peter Eriksson – har partiet övergett sitt motstånd mot EU-medlemskapet och med klimatfrågan i centrum gjort gemensam sak med sina EU-vänliga systerpartier ute i Europa.

Detta parti, en gång tummelplats för allsköns hembygdsromantiker, distribuerar nu valaffischer på engelska med parollen A Green New Deal. Det är en smula svindlande. I lördagens Sifobarometer stöds de gröna av 7,9 procent, en framryckning från 5,9 procent i valet 2004. Det kan bli mer. Det borde bli mer."

Här en titt på (m):s valmaterial, där de bland annat pekar på vikten av ett "starkt EU-samarbete..." för miljöns skull. Fina ord. De verkar dock inte väga speciellt tungt. Här kan man ta sig en närmare titt på hur det konkreta arbetet för miljön gått för moderaternas parlamentariker i EU-parlamentet. Som vårt språkrör Maria W sa, i sitt tal i Almedalen förra sommaren, så borde regeringen och (m) inte bara sno det vi säger om miljön, utan också det vi gör för miljön. Uppenbarligen hörde de inte uppmaningen. Eller så ville de inte höra.

I parlamentet borde (m) kanske ta en titt på Carl Schlyter (mp):s toppkandidat, som får bäst betyg i naturskyddsföreningens granskning.

Läser också inlägg om vad MUF säger om moderpartiets s.k. arbete för miljön. De är intressanta, de där MUF:arna..