måndag 2 februari 2009

Varken ren, klimatsmart eller billig!

Såg just på Aktuellt ett inslag om kärnkraft och hur allt fler svenskar ställer sig positiva till kärnkraft som en lösning på den akuta klimatkrisen. Göran Hägglund och Maria Wetterstrand debatterade huruvida kärnkraften faktiskt kan komma att lösa klimatproblemet eller inte. Självklart inte.  Hägglund kritiserade De Gröna för att vi vill satsa på "dyr" förnybar energi som han inte ansåg hade potential att ersätta kärnkraften. Han sa att de istället tyckte att nya kärnkraftreaktorer bör byggas för att säkra Sveriges elförsörjning. För det första: att bygga nya kärnkraftsreaktorer är inte billigt. Och det tar på tok för lång tid att bygga nya, som Hägglund säger,  säkra, reaktorer för att det ska kunna lösa några klimatproblem. Det räcker inte. Tiden finns inte att bygga reaktorer som i längden ändå måste bytas ut eftersom uran är en ändlig resurs, som liksom oljan kommer att ta slut. Kärnkraft är omodernt och dyrt.  Att satsa på vindkraft som har stor utvecklingspotential i Sverige och i världen, tycker jag är väldigt mycket mer framtidsvänligt och smart.  Dessutom är inte kärnkraften säker. Den mänskliga faktorn kommer alltid att innebära en stor risk, oavsett hur långt den tekniska utvecklingen går. 

Som Lise Nordin och Elisabeth Undén skriver : Kärnkraften utgör Sveriges kanske största säkerhetshot. Oavsett hur säker kärnkraftstekniken är i en testmiljö så är det den mänskliga faktorn som är det största hotet - ingen säkerhetskontroll eller installation får gå fel, någonsin. Försvarsberedningen anser även att kärnkraften utgör en måltavla för yttre hot och har därmed avsatt statliga medel för säkerhetsåtgärder. Även om vi bortser från risken för utsläpp från reaktorerna så sker det hela tiden radioaktiva utsläpp vid  brytning, anrikning och upparbetning av uran. Uranbrytning är extremt radioaktivt och uranet måste lagras i hundratusentals år innan radioaktiviteten är nere i hanterbara nivåer. Varför talas det så sällan i kärnkraftsdebatten  om den smutsiga uranbrytningen i fattiga länder som är en förutsättning för vår kärnkraft?

Och ännu finns ingen långsiktig lösning på förvaringsproblemet.

Regeringens löften är visst inte så stadiga, varken vad det gäller integritetsfrågor, eller energifrågor.... ur regeringsförklaringen 2006: "Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå". Detta förbud upphävs nu, efter förhandlingar.

Läsvärt om kärnkraft: JakopAnders, Anders2 Berkow, Johdan

Pressmedelande angående regeringsuppgörelsen, Grön Ungdom

3 kommentarer:

Johan sa...

"Varför talas det så sällan i kärnkraftsdebatten om den smutsiga uranbrytningen i fattiga länder som är en förutsättning för vår kärnkraft?"

Därför att det inte har så mycket med verkligheten att göra? Uranbrytning är inte värre än den metallbrytning som krävs till vind eller solkraft. Jag ser att du länkar till Jakop Dalunde, bläddra ner i kommentaerna till hans inläggt till min kommentar och läs länkarna jag gav där för opartisk information om uranbrytning.

Uranbrytning är inte särskilt radioaktivt och uran i sig behöver inte slutförvaras överhuvudtaget. Rent uran är i princip harmlöst om du inte får för dig att krossa det och äta eller snorta det, men då är det tungmetallförgiftning du tar skada av, inte dess enormt svaga radioaktivitet.

Linn sa...

Jag är inte insatt i metallbrytningens effekter på människor och miljö, men jag hittar inga länkar i någon av dina kommentarer till Jakops inlägg?

Johan sa...

Se kommentaren till "kärnkraftens baksida..." från 12 januari, 2008 3:28 i hans blogg som du länkar till.

Här är en kopia av kommentaren.

Johan Simu Says:
januari 12, 2008 at 3:28 pm
Vad sägs om att försöka introducera lite vetenskap i det hela istället för en politikers fria spekulationer?

När du pissar på toaletten frigör du radioaktivt kalium-40 till naturen, ska vi avveckla Jakop Dalunde på grund av det? Eller ska vi konstatera att ditt radioaktiva urin aldrig utsätter någon för en så pass stor stråldos att det är en fara och därmed låta bli att avveckla dig?

Samma frågeställning är viktig när det gäller alla radioaktiva dotterisotoper till uran som frigörs vid gruvbrytning. Ger de någonsin upphov till en farlig stråldos hos populationerna nära urangruvorna eller till gruvarbetarna?

Svaret är nej. Detta dokument från australiensiska strålskyddsmyndigheten visar stråldoserna till gruvarbetare(sid 7).
http://www.arpansa.gov.au/pubs/rps/rps9_ris_final.pdf
medeldos 2 mSv vilket kan jämföras med de 70-80mSv som arbetare i svenska järnmalmsgruvor brukade utsättas för! Dvs 40ggr så hög stråldos i en gruva som inte har något med uran att göra.
https://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/4264/1/ah2001_10.pdf

Här har du stråldoserna till befolkningen i närheten av gruvor
http://www.environment.gov.au/about/publications/annual-report/ss02-03/section2-2-3.html
och här
http://rpd.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/45/1-4/137
0.03mSv till max 0.2msv, ungefär 150ggr mindre än den naturliga årliga stråldosen du själv utsätts för och mindre än den vanliga stråldosen under en flygtur. Flyttar du från skåne till göteborg ökar du din årliga stråldos långt mer än om du flyttar till närheten av en urangruva.

Då kan man fråga sig, har urangruvor historiskt utsatt människor för farligt stora stråldoser? Då är svaret definitivt ja. Före man brydde sig om ventilering odyl så utsattes gruvarbetare för aldeles för stora stråldoser och det kan man se idag med ökade cancerfrekvenser. Men idag är gruvbrytning i australien och kanada väldigt hårt kontrollerad, de är demokratiska länder med lika hård miljölagstiftning som vi har.

När det gäller koldioxidutsläpp så är det sant att brytning och anrikning odyl producerar co2. Men det gör även brytning av material till vindkraft och solkraft. Ingen energikälla är helt co2 neutral. Den viktiga frågan är väll om co2 utsläppen från kärnkraft totalt sett inkluderat brytning odyl är signifikant större än tex för vindkraft och vattenkraft. svaret är entydigt NEJ.

Har sammanfattat flera livscykelanalyser på min blogg här
http://gronarealisten.blogg.se/1180646465_krnkraft_och_koldioxi.html
Varav en är från ett synnerligen kärnkraftsfientligt forskningsinstitut som även de måste erkänna att utsläppen är försumbart små.

Kärnkraft och strålning är precis som du säger kompexa frågor, det blir då en besvikelse när du reducerar ditt inlägg till att försöka skrämmas med det radioaktiva spöket.